Bring It On, I´m Ready
Operationen är avklarad och jag mår förvånansvärt bra. Jag fick gå på benet redan samma dag jag kom hem.
Och det bästa av allt; Jag får köra bil!!!
Det var det jag var så rädd för, att jag inte skulle få stödja på benet och inte få köra bil. Men nu får jag göra båda delarna, det kunde inte bli bättre!
Men först blir det lite vila, jobbar inte förräns på torsdag så det blir väl lite filmtittande kan jag tänka mig.
Dock blir det väldigt lätt långtråkigt, så jag får väl se vad jag kan hitta på.
Blir väl till att läsa alla böcker man har köpt men inte "haft tid" till att läsa....
//Jenfa
Ouch
Allt handlar om inställningen hos sig själv, allt man måste göra är inte roligt. Men det blir vad man gör det till.
Det låter klyschigt, men är sant. Jag är skitlack på att jag måste göra göra min operaion idag. Jag är rädd för att det ska bli som förra gången. Att de säger att jag måste ha kryckor i minst x antal veckor.
Jag kommer inte kunna göra mitt jobb som jag skulle vilja, men framförallt inte kunna köra bil.
Men so what, det är ju bättre att jag gör den och chansen finns att det faktiskt blir bättre. Tidpunkten hade faktiskt kunnat vara mycket bättre i och för sig men bättre nu än aldrig.
De senaste dagarna har jag varit nervös inför operationen och jag har sagt och gjort så mycket fel som jag inte borde ha gjort. Igår insåg jag att det var bara för att jag var nervös men jag ville inte inse det.
Nu vet jag det och jag kan rätta till det som behöver rättas till för nu vet jag varför det hände.
Ibland behöver man ha tiden för sig själv och ibland behöver man höra någon som säger att dem vet att det gör ont men att dem aldrig kommer att gå sin väg, att dem alltid kommer att finnas där.
//Jenfa
To Feel Needed
"At the end of the day, when it comes down to it, all we really want is to be close to somebody.
So this thing where we all pretend to keep our distance is usually a load of bull, so we pick and choose who we want to remain close to and once we've chosen those people, we tend to stay close by no matter how much we hurt them.
The people that are still with you at the end of the day, those are the ones worth keeping and sometimes close can be too close, but sometimes that invasion of personal space can be exactly what you need."
//Jenfa
Maybe I do have a pretty cool job after all...
Jag har aldrig sett det på det sättet, mitt jobb är mitt jobb. Det är vardag för mig som för precis varenda en av mina kollegor.
Men för någon dag sen insåg jag för första gången hur andra ser på mitt jobb. Det var en tjej som kom in som ville vara med i något program för något arbete hon hade gjort. Det var först då när hon kom in och ville vara med i radio som jag insåg känslan som andra människor har som jag möter.
Mina vänner tex, skulle kunna döda för att få vara i min situation. Eller ok, kanske inte men de skulle väldigt gärna vara i mina skor. Men jag ser det inte på det sättet. Jobbet är skitkul, missförstå mig rätt. Men jobb är jobb och jag gör det jag ska och hjälper mer än gärna till om någon programledare eller reporter skulle behöva hjälp, jag tycker det är skitskoj!
Det är rätt komiskt egentligen hur lång tid det tog för mig att förstå den känslan. Jag har växt upp med det och det har varit ett normalt liv för mig. Men jag kan nog ändå inte riktigt helt förstå, en del kan jag men inte helt och hållet.
Det är fortfarande mitt jobb, men ett ganska häftigt sådant...
//Jenfa
Why Should I Care?
När den händelsen var över så lullade jag runt lite. Tankat har farit omkring, (som vanligt). Kan fortfarande inte se personen i ögonen, eller ha ett normalt samtal. Det blir kort och det absolut nödvändigaste sägs, om ens det.
Men jag förstår ärligt talat inte hur man kan bete sig på det sättet, och sen bara låtsas som om ingenting har hänt.
Inte ens ett "förlåt" eller "jag kommer aldrig mer att göra så" eller "jag vet att jag gjorde fel". Inte ett jävla skit har man fått och vi ska föreställa en familj.
Jag tror nog att jag är ganska långsint. Jag blir så mycket argare efter ett bråk om man inte får nån som helst respons efteråt. Jag tycker att man ska prata om det och att låtsas som om det regnar är inte okej.
Om man har familj så borde man ju kunna prata om saker och ting, men inte han.
When is enough enough?
Jag fick ett trevligt telefonsamtal ikväll i alla fall. Det fick mig att må mycket bättre, han lät lite oroligt när jag sa att jag hade lite problem. Han är underbar den snubben. :)
Han bryr sig iallafall...
//Jenfa
Can I please stay with you tonight?
Det är inga småsaker heller, det är sånt som man inte borde få vara med om. Sånt sånt som man bara läser om i tidningar eller hör andra prata om, men aldrig att det händer en själv och sin familj.
Just nu kan jag inte prata, titta eller agera som jag brukar göra. Jag är som en zombie som bara kör bil runt, runt, runt.
När jag kör tänker jag inte så mycket på det, eller försöker rättare sagt. Med musiken kan det lätt bli en tanke för mycket åt det hållet.
Och jag har börjat baka när jag är hemma. Mycket muffins är det, och fler lär det säkert bli. Måste hålla mig sysselsatt för att hålla tankarna borta.
Jag känner mig otroligt besviken, arg och ledsen. Mest besviken måste jag nog säga. Jag trodde aldrig att detta skulle hända vår familj...
//Jenfa
My Sweet Sweet Valentine?
Trevlig dag för dem som verkligen firar den.
Mindre trevlig för dem som inte gör det.
Jag?
Jag gör det inte.
//Jenfa
A Special Wedding Ceremoni
De var så otroligt vackra, man blev lite rörd när man såg henne. :)
Vi har inte träffats på ett ganska bra tag så det kändes extra roligt att se henne nu.
Är så glad för hennes skull, hoppas hon har det underbart nu!
Hela ceremonin var vacker, dock trodde jag att det skulle vara längre med det här; "tager du....." grejen. Den var ganska kort, men gullig. :)
//Jenfa
Fucked Up
" Det går upp & ner ibland, men det är smällar man får ta här i livet".
Det blir bättre när jag får träffa honom :)
//Jenfa
It´s a new kind of world
Ännu en som har skapat blogg.
Tanken är väl som många andra att få ner funderingar kring livet.
Har många tankar som far omkring i mitt lilla huvud, både positivt och negativt.
Frågan varför kommer ofta upp; Varför beter sig människor så elakt ibland? Varför tar det så lång tid för mig att städa tex mitt rum? Varför heter glass glass? Varför ska man behöva överbevisa vissa nära människor att man visst klarar av att göra saker fastän att dem inte tror tillräckligt på en?
Många frågor, dock inte lika många svar...
//Jenfa
