jenfasplace

Idag har det varit en nervös men ganska bra dag. Tog ledigt från jobbet för min systers skull, hon fixade hela grejen galant.  Hon är otroligt stark och jag är så stolt över henne!

När den händelsen var över så lullade jag runt lite. Tankat har farit omkring, (som vanligt). Kan fortfarande inte se personen i ögonen, eller ha ett normalt samtal. Det blir kort och det absolut nödvändigaste sägs, om ens det.

Men jag förstår ärligt talat inte hur man kan bete sig på det sättet, och sen bara låtsas som om ingenting har hänt.
Inte ens ett "förlåt" eller "jag kommer aldrig mer att göra så" eller "jag vet att jag gjorde fel". Inte ett jävla skit har man fått och vi ska föreställa en familj.

Jag tror nog att jag är ganska långsint. Jag blir så mycket argare efter ett bråk om man inte får nån som helst respons efteråt. Jag tycker att man ska prata om det och att låtsas som om det regnar är inte okej.
Om man har familj så borde man ju kunna prata om saker och ting, men inte han.


When is enough enough?





Jag fick ett trevligt telefonsamtal ikväll i alla fall. Det fick mig att må mycket bättre, han lät lite oroligt när jag sa att jag hade lite problem. Han är underbar den snubben. :)
Han bryr sig iallafall...

//Jenfa