jenfasplace

Jag bryr mig om mina vänner. Det är inte många jag har men dem som finns där för mig skulle jag göra allt för. Det är speciellt två stycken underbara människor. Jag har inte känt dem särskilt länge men jag är så otroligt lyckligt lottad över att ha fått lära känna dem. De är dem nyaste men dem absolut bästa!

Mitt liv har inte varit det lättaste (men vem har egentligen ett lätt liv?) men i alla fall så har det inneburit att jag har förlorat dem flesta i min närvaro. Det är allt genom mobbning till att man bara växer ifrån varandra.

Många av mina vänner bor också i olika städer så det blir inte att man umgås så ofta och inte heller på samma sätt. För tillfället känns det som om jag håller på att växa ifrån vissa av dem också, men jag hoppas att det kommer att ändras snart för dem har ändå varit en del av mitt liv och vi har varit nära. Det var verkligen alla vi som umgicks och vi pratade ofta om hur vi skulle vara i framtiden och hur länge vi skulle vara vänner. Men nu känns det inte alls på samma sätt med många av dem, vilket är ganska synd.

Men jag kan inte uttrycka i ord hur glad jag är över att få ha J och M i mitt liv. Det är en helt annan känsla jag får av att umgås med dem. Det känns verkligen som om att vi kommer vara vänner för livet. Jag hoppas i alla fall det, att vi får vara vänner länge, länge. Jag bryr mig om dem och dem bryr sig om mig. Och vi visar det också vilket är helt underbart:) Man behöver det ibland. En liten kommentar kan betyda så mycket. Man blir så glad av det.



//Jenfa

I mitten av augusti började jag en kurs, en kurs som jag tycker är jätteintressant. Jag har alltid velat lära mig detta och nu äntligen fick jag chansen. Det var hur roligt som helst, dock lite svårt att komma ihåg exakt hur allt ska vara eftersom det bara är en gång i veckan.

Jag skulle verkligen kunna tänka mig att ha detta som yrke.

MEN, nu är det ju självklart så att vår lärare var gravid och vi har fått en vikarie. Vår lärare var superbra och vi kunde inte klaga på någonting, hon förstod och kunde verkligen lära ut eftersom hon själv har växt upp med detta.

Däremot vikarien, hon har inte det på samma sätt så det känns inte som om hon sån har koll på läget. Hon är jättesnäll och så, så det är det inga problem med. Det är bara det att det är så svårt att byta till en annan lärare när man redan har gått igenom mycket och sen helt plötsligt ska någon annan komma och ändra på det vi redan har lärt oss. Sen får man inga riktiga svar när man frågar något utan bara en liten nickning mer eller mindre.

Vi hann endast ha ett läxförhör innan A-L hann ta ledigt. Det gick jättebra för mig och jag kände att det här kan gå! Men nu är jag inte lika säker på det längre. Jag vill verkligen men om det fortsätter så här så går jag nog inte kvar. Motivationen har sjunkit, och det bara på två gånger. Det är synd, verkligen jättesynd för jag vill kunna det här. Det finns en utbildning för det här som är 4 år, men det är jag inte redo för än.

Jag får se hur det går på provet vi har snart. Jag vet att jag kan och att jag kan bli riktigt duktig på det.

I don’t know what to do, only time will tell….
//Jenfa