jenfasplace

Jag och en person i min närhet kommer inte överens.... Är så fruktansvärt frustrerad över det, men det har varit så länge. Vissa dagar mer och andra dagar mindre. Jag försöker verkligen men det går inte. Personen i fråga försöker inte ens minsta lilla uns. Jag börjar tröttna. Får nästan sluta prata med ..x.... för jag orkar inte.

Om jag hade en person som H i mitt liv hade jag varit glad. Oron, omtänksamheten och vänligheten som H har.... Det är det man vill ha, en liiiten del finns där även för mig. Och det är jag glad för.

Mycket annat händer också som jag inte har en aning om hur jag ska göra.... ångest.

//En utmattad Jenfa

Jag bryr mig om mina vänner. Det är inte många jag har men dem som finns där för mig skulle jag göra allt för. Det är speciellt två stycken underbara människor. Jag har inte känt dem särskilt länge men jag är så otroligt lyckligt lottad över att ha fått lära känna dem. De är dem nyaste men dem absolut bästa!

Mitt liv har inte varit det lättaste (men vem har egentligen ett lätt liv?) men i alla fall så har det inneburit att jag har förlorat dem flesta i min närvaro. Det är allt genom mobbning till att man bara växer ifrån varandra.

Många av mina vänner bor också i olika städer så det blir inte att man umgås så ofta och inte heller på samma sätt. För tillfället känns det som om jag håller på att växa ifrån vissa av dem också, men jag hoppas att det kommer att ändras snart för dem har ändå varit en del av mitt liv och vi har varit nära. Det var verkligen alla vi som umgicks och vi pratade ofta om hur vi skulle vara i framtiden och hur länge vi skulle vara vänner. Men nu känns det inte alls på samma sätt med många av dem, vilket är ganska synd.

Men jag kan inte uttrycka i ord hur glad jag är över att få ha J och M i mitt liv. Det är en helt annan känsla jag får av att umgås med dem. Det känns verkligen som om att vi kommer vara vänner för livet. Jag hoppas i alla fall det, att vi får vara vänner länge, länge. Jag bryr mig om dem och dem bryr sig om mig. Och vi visar det också vilket är helt underbart:) Man behöver det ibland. En liten kommentar kan betyda så mycket. Man blir så glad av det.



//Jenfa

I mitten av augusti började jag en kurs, en kurs som jag tycker är jätteintressant. Jag har alltid velat lära mig detta och nu äntligen fick jag chansen. Det var hur roligt som helst, dock lite svårt att komma ihåg exakt hur allt ska vara eftersom det bara är en gång i veckan.

Jag skulle verkligen kunna tänka mig att ha detta som yrke.

MEN, nu är det ju självklart så att vår lärare var gravid och vi har fått en vikarie. Vår lärare var superbra och vi kunde inte klaga på någonting, hon förstod och kunde verkligen lära ut eftersom hon själv har växt upp med detta.

Däremot vikarien, hon har inte det på samma sätt så det känns inte som om hon sån har koll på läget. Hon är jättesnäll och så, så det är det inga problem med. Det är bara det att det är så svårt att byta till en annan lärare när man redan har gått igenom mycket och sen helt plötsligt ska någon annan komma och ändra på det vi redan har lärt oss. Sen får man inga riktiga svar när man frågar något utan bara en liten nickning mer eller mindre.

Vi hann endast ha ett läxförhör innan A-L hann ta ledigt. Det gick jättebra för mig och jag kände att det här kan gå! Men nu är jag inte lika säker på det längre. Jag vill verkligen men om det fortsätter så här så går jag nog inte kvar. Motivationen har sjunkit, och det bara på två gånger. Det är synd, verkligen jättesynd för jag vill kunna det här. Det finns en utbildning för det här som är 4 år, men det är jag inte redo för än.

Jag får se hur det går på provet vi har snart. Jag vet att jag kan och att jag kan bli riktigt duktig på det.

I don’t know what to do, only time will tell….
//Jenfa

Så är det den sista arbetsdagen den här veckan. Ska bli skönt med lite ledigt känner jag.
Nästa vecka är jag inte på jobbet någon dag alls, ska på en kurs uppåt i landet. Det blir spännande, har tur att känna en av alla dem som ska med;)

var på sjukhuset igår och träffade min läkare. Har haft problem med knät ett väldigt bra tag nu så jag ville träffa honom igen. Han kunde säga direkt att jag hade en inflammation i knät. Så kortisonspruta blev det. Inte skönt.
Åkte tillbaka till jobbet och en timme efter jag hade fått sprutan så fick jag så djävulskt ont att jag knappt kunde sätta ner foten utan att det kändes. Så fort jag rörde på benet så gjorde det så gudomligt ont.. Bra i och för sig för då fungerar det ju. Men det var första gången jag fick kortison. Idag kan jag gå lite bättre men det känns fortfarande.

Saknar dig Malin, nåt så otroligt.

//Jenfa

Har hittat en supersöt tjej; Heyli, som bloggar. Gå in och titta!! Hon gör så otroligt fina armband, och just nu har hon en tävling som jag är med i:)
Armbandet man kan tävla om står det LOVE på och är verkligen superfint!



puss
//Jenfa

...hur kan man sakna någon så mycket??

//Jenfa

Jag har ingen aning om hur man fixar ny design, tyvärr.
Skulle väldigt gärna vilja lära mig... men har nog inte tålamod till det. Iaf så googlade jag runt lite och hittade en tjej, http://designandmakeup.se/, som gör en massa olika designer, har även gratis. Mycket duktig tjej!. Så tack så mycket får jag säga till dig! Gillar den väldigt mycket :)

Puss
//Jenfa