Jag bryr mig om mina vänner. Det är inte många jag har men dem som finns där för mig skulle jag göra allt för. Det är speciellt två stycken underbara människor. Jag har inte känt dem särskilt länge men jag är så otroligt lyckligt lottad över att ha fått lära känna dem. De är dem nyaste men dem absolut bästa!

Mitt liv har inte varit det lättaste (men vem har egentligen ett lätt liv?) men i alla fall så har det inneburit att jag har förlorat dem flesta i min närvaro. Det är allt genom mobbning till att man bara växer ifrån varandra.

Många av mina vänner bor också i olika städer så det blir inte att man umgås så ofta och inte heller på samma sätt. För tillfället känns det som om jag håller på att växa ifrån vissa av dem också, men jag hoppas att det kommer att ändras snart för dem har ändå varit en del av mitt liv och vi har varit nära. Det var verkligen alla vi som umgicks och vi pratade ofta om hur vi skulle vara i framtiden och hur länge vi skulle vara vänner. Men nu känns det inte alls på samma sätt med många av dem, vilket är ganska synd.

Men jag kan inte uttrycka i ord hur glad jag är över att få ha J och M i mitt liv. Det är en helt annan känsla jag får av att umgås med dem. Det känns verkligen som om att vi kommer vara vänner för livet. Jag hoppas i alla fall det, att vi får vara vänner länge, länge. Jag bryr mig om dem och dem bryr sig om mig. Och vi visar det också vilket är helt underbart:) Man behöver det ibland. En liten kommentar kan betyda så mycket. Man blir så glad av det.



//Jenfa